raSa

Hej och välkommen ångest, var god att sätt dig längst bak i bussen.

Åh. Emma Larsson, jag saknar dig!

--

För första gången på så djävulskt länge så känns allt bra. OCH DET ÄR SÅ FÖRBANNAT SKÖNT! Att inte få sova, att inte få må bra och att inte kunna göra något annat än att bara tänka är fan det värsta jag vet. Men jag tror att jag har styrt upp, styrt rätt. Och så tar jag tag i det mer långsiktigt när jag är tillbaka från Indien.
-Deal?
-Deal.
(självömkan ftw? ABSOLUT INTE)

Wie. Om sju timmar har planet lyft. Jag, Klara och Henrik kommer nog vara tröttaste trötta. Men det är så jävla värt. Jag vill sitta vid fönstret! Iiiih. Imorn, vid den här tiden, så kommer jag titta upp och bara se Mumbai. Mumbaimumbaimumbai.

Vet ni vad? Nästnästa gång jag skriver, så är jag i Indien.

HEJDÅ.