raSa

Ja, då var jag hemkommen från le jöbb. Göttans! Tog mig en sväng med 3an via domkyrkan, JÄTTEFEL. Men växeln funkade ju inte. Äh, det gick ju väl.

Ja, hur har det gått att jobba då? -Himla fint, folkrush runt 16, inte sen en enda gång, körde fel, välte kor, ja, det där vanliga. (Nej, jag välte inga kor. Små söta kossingarna).

Och så halkade jag såklart! När jag skulle ut och spetta, alltid lika förnedrande pinsamt. HAHA! Man vet ju att alla tänker i stil med "HAHA, fyfan vad pinsamt", eller jag tänker så iaf när folk halkar. Men vet ni vad? Den bjuder jag på. Höhö. Som alla andra gånger jag är klantig.
Och så körde jag på (inte bokstavligt talat, men man säger ju "och så sprang jag på..." när man möter någon) Johan som jag inte sett på jättelänge, jag körde ju så vi hann inte säga mer än hej. Men det var ju trevligt.

När jag slutade, så gick jag i vanlig ordning till hållplatsen, då träffade jag världens trevligaste (möjligtvis fullaste också) indier, han berättade om Indien. Himla behändigt eftersom vi far dit snart.

Jaja, nu sitter jag här och våndas över världens största diskberg efter bakning och matlagning i g å r. Jag orkade liksom inte ta det idag, så jag får ta det imorn. Och så har jag badkaret fullt med dyblöt tvätt som jag var tvungen att ta ut ur tvättmaskinen för att den är så förbannade seg, och så var det visst någon som skulle ha maskinen. Förbannat. Hann ju inte centrifugeras! Jefla i-landsproblem. Jag tar det sen. -Den frasen funkar alltid.

Nej. Adios amigos.