raSa

Klockan är okristligt mycket. Egentligen. Min vana att vara vaken nattetid är som bortblåst, vilket jag gillar.
Men idag sov jag fyra timmar på dagen, jag var slut. Jag sov skönt.
Klara kikade förbi också, det var trevligt. Vi pratade det vanliga: karlar. Ja, och så lördagen förstås.

Pratade med David på fb förut. Jag känner mig lite hedrad; en utav de första sakerna han lade märke till hos mig, är att jag behärskar det svenska språket. Oh. En sån fröjd att höra (fast jag vet att jag förkortar imorgon som imorrn, istället för imorn. Skriftligt dialektalt dravel?)

Det kanske gjorde min natt?

Annars är jag bara trött på vel, osäkerhet och allmänt disträ attityd.
Jag saknar som sagt det okomplicerade. Jag ÄR okomplicerad. Jag är rakt på sak med det mesta. Men ibland får jag lägga lite lock, så att det inte blir för mycket. Jag blir matt av sånt. Orkar liksom inte. Får bara ångest. Och sommaren som var har redan stått för ångest i 10 år framöver. Jag behöver inte mer. För jag är inte sån, jag är ju fan levnadsglad så det heter duga, vilket jag tänker fortsätta vara. Så det så! <--jag ÄR ett happy face :)

Jag ser framemot följande 2 saker jättemycket: Att börja med thaiboxning i januari.
Att åka till Indien i slutet på mars. Det blir Indien. Med Klara, och kanske Olle. Kommer bli himla fint vilket som.

Aja. Jag ser framemot lördagen SÅHÄR mycket typ. I glada vänners lag. Åh, fint det kommer bli. Och jag funderar över klädval? Jag vill ju köpa massa snygga sneakers, och kjolar, och hoods, och tee's. Yummie. Drömma går ju!
Köpte ju ett par himla fina Nike-sneakers för några veckor sen iaf. Men man tröttnar ju så fort. Hihi..

Näe. Sova kanske?

PS. Jag skulle vilja åka till Toscana. Fina vyer (lite av en dreamer), ost, vin, mys. Ja.