Det tutande landet.
Det har gatt ca en vecka sen de andra kom till Indien, och sen dess har det i princip vart full rulle. Javlar vad vi har gjort saker. Eller naja, vi har kort hardcore-eget utforskande. Vespor, felkorningar, tagtagtag. Det har akts en himla massa nu iaf.
Just nu befinner vi oss i GALENSTADEN Mettupalayam, som vi tack och lov lamnar imorgon. Fast manniskorna har ar helt otroligt trevliga. De ar nyfikna, hjalpsamma och glada. Men faaan, jag och Bias var och handlade i department store nu, och det som skulle ta tio minuter darifran och hit (sa att jag ska kunna ladda min fitt-ipod), tog narmare 40 minuter. Det ska fotas, det ska pratas, det ska skakas hand och det ska fanimej gungas forbannat mycket pa huvudet. GUD! Fast det ar val charmigt pa sitt satt. Men anda. Och sa fick vi adresser sa att vi kan skicka foton och brev och fan och hans forbannade moster. Men, naval. Delstaten som vi ar i nu ar trevlig. Vi drog med anglok upp till Ooty idag, 2400 sjukt fina meter over havet. Mindre tur att mitt batteri i kameran dog halvvags. Well, tur att nastan resten av ganget har kameror. Klara har iaf kopt sig en ny!
Men det kanns sadar att tva veckors resa ar som bortblasta. Jag pajade min kamera fjarde dagen, Henrik och Klara blev av med sina for en vecka sedan. OVART! Men, vi har minnesbilder iaf, det ar det som raknas.
Iaf, idag nar vi hade kommit ner med taget fran Ooty, sa star vi och vantar pa varan sjukt forsenade taxi (dessa JAVLA taxiforseningar, inte ens i indien kommer man ifran) sa kommer en man och hans fru, och borjar snacka om att gladje ar viktigast av allt, att man har det inom sig etcetcetc, helt otippat sa borjar han sjunga en karlekssang for sin fru. Dar stod vi, sex stycken, och ja..vad kan man gora? Han sa att han sjong varje dag, sa att han skulle fa god mat av henne. Charmig gubbe.
Och ja, jag har sa forbannat mycket att saga om Indien och om saker vi har varit med om, men det far bli en annan gang for nu orkar jag inte skriva mer.
Fick forovrigt rosor av en blomsterhandlare. Sweet.
HOJT!
PS. Anledning till titeln: det kommer biltuta i mina oron tre ar efter hemkomst. Det ar pimpade tutor, djavliga tutor, fula tutor, ofunktionella tutor, dryga tutor. JAMTJAMTJAMT. Och i Mettupayalam sa gar ett flyglarm over hela stan nar strommen har gatt, OAVSETT tid pa dygnet.
Just nu befinner vi oss i GALENSTADEN Mettupalayam, som vi tack och lov lamnar imorgon. Fast manniskorna har ar helt otroligt trevliga. De ar nyfikna, hjalpsamma och glada. Men faaan, jag och Bias var och handlade i department store nu, och det som skulle ta tio minuter darifran och hit (sa att jag ska kunna ladda min fitt-ipod), tog narmare 40 minuter. Det ska fotas, det ska pratas, det ska skakas hand och det ska fanimej gungas forbannat mycket pa huvudet. GUD! Fast det ar val charmigt pa sitt satt. Men anda. Och sa fick vi adresser sa att vi kan skicka foton och brev och fan och hans forbannade moster. Men, naval. Delstaten som vi ar i nu ar trevlig. Vi drog med anglok upp till Ooty idag, 2400 sjukt fina meter over havet. Mindre tur att mitt batteri i kameran dog halvvags. Well, tur att nastan resten av ganget har kameror. Klara har iaf kopt sig en ny!
Men det kanns sadar att tva veckors resa ar som bortblasta. Jag pajade min kamera fjarde dagen, Henrik och Klara blev av med sina for en vecka sedan. OVART! Men, vi har minnesbilder iaf, det ar det som raknas.
Iaf, idag nar vi hade kommit ner med taget fran Ooty, sa star vi och vantar pa varan sjukt forsenade taxi (dessa JAVLA taxiforseningar, inte ens i indien kommer man ifran) sa kommer en man och hans fru, och borjar snacka om att gladje ar viktigast av allt, att man har det inom sig etcetcetc, helt otippat sa borjar han sjunga en karlekssang for sin fru. Dar stod vi, sex stycken, och ja..vad kan man gora? Han sa att han sjong varje dag, sa att han skulle fa god mat av henne. Charmig gubbe.
Och ja, jag har sa forbannat mycket att saga om Indien och om saker vi har varit med om, men det far bli en annan gang for nu orkar jag inte skriva mer.
Fick forovrigt rosor av en blomsterhandlare. Sweet.
HOJT!
PS. Anledning till titeln: det kommer biltuta i mina oron tre ar efter hemkomst. Det ar pimpade tutor, djavliga tutor, fula tutor, ofunktionella tutor, dryga tutor. JAMTJAMTJAMT. Och i Mettupayalam sa gar ett flyglarm over hela stan nar strommen har gatt, OAVSETT tid pa dygnet.
Kommentarer
Trackback
